24 augusti 2019
Cyklar söderut genom Lund mot Hjärup. Vid väg 108 är en cykelbana västerut mot Lomma. Tar in på den, snart är jag vid Sankt Lars begravningsplats, som utifrån ser ut sem en skogsdungen. Vid en första titt över häcken kan man tro att den är igenväxt. Intill ligger Flackarps mölla. Ställer cykeln vid grinden till begravningsplatsen. En informationsskylt och en kruka med kärleksört.

Här begravdes 1895-1951 cirka 2000 patienter vid Sankt Lars mentalsjukhus som låg en bit bort på andra sidan Höje å. Byggnaderna finns kvar men används till annat. Oftast begravdes man anonymt med ett journalnummer på en järnstång formad som en blomma. Många anhöriga brydde sig inte, men för några bekostade anhöriga en gravsten. I dag finns cirka 200 järnblommor och enstaka gravstenar kvar. Gräset är klippt vid platserna för gravarna. Långa rader med järnblommor utmed en trästock, vid radernas ändar är ett järnkors. Står några rostiga gravlyktor, någon som brytt sig. Ett stycke historia över hur psykvården en gång var. En man rastar sin hund. Jag vandrar runt och läser journalnummer och gravstenar.

Intill ligger Flackarps mölla. Där går det att parkera. Jag cyklar hemåt, äter lunch på Stadsparkens café.

25/1 2009. Halv nio på förmiddagen kör jag och tankar och tvättar bilen. Sjätte rutan på kortet sä det blir en guldtvätt. Fortsätter sedan till S:t Lars begravningsplats i Flackarp i södra Lund. Det är nästan så att solen orkar fram från sin molnslöja. Vid ingången står en knappt läsbar informationsskylt. Mellan 1895 och 1951 begravdes här cirka 2000 patienter från S:t Lars mentalsjukhus. Många begravdes utan att anhöriga intresserade sig, det var nog inte populärt att ha en psykiskt sjuk släkting. De flesta gravarna fick bara en järnstav som upptill liknar en blomma, och med ett nummer på. Några anhöriga bekostade en gravsten. Idag finns cirka 200 järnstavar och några gravstenar fortfarande. Att det finns besökare tyder alla gravljusen på. I nordost skymtar S:t Lars området av idag med sin park, i norr är Klostergårdens höghus. Ovanför mig plogar sig flock på flock med gäss österut. Jag träffar på ett par med hundar, dalmatiner och något engelskt. Efter sommaren när skolorna började 'fick' de ett tiotal katter, Antagligen sommarkatter utkastade vid motorvägen. Skäms! Intill är Flackarps mölla som var i drift 1868-1950. Dimman rullar in. Dricker te och äter choklad vid möllans trappa. Kör hem och hamlar mitt träd. I år är det ingen katt som klänger i trädet, hon ligger i sin grav nedanför och tittar på. Skatorna som sedan förra året har bo i hagtornen har redan börjat plocka med pinnarna. Hoppas de inte tar illa upp av mitt hamlande. Skatorna hade tidigare sitt bo almen som jag fick ta ner p.g.a. almsjukan.

Karta