Måkläppen
är en sandrevel och naturreservat vid Falsterbo med tillträdesförbud större delen av året. Känt för sin sälkoloni och fågelliv.

7 november 2018
Vackert väder. Vid de tidigare besöken på Måkläppen har vädret varit dåligt. I dag solsken och varmt. Parkerar denna gång vid Flommens golfklubb. Några golfare, mest gäss på banan. Går förbi badhytter och vidare på stranden söderut. Passerar Falsterbo fyr. Efter en knapp timme är vi framme vid reservatsgränsen.

Hundar är inte välkomna. Ute i vattnet är många sälar. Det sticker upp huvud här och var, försvinner, återkommer. Tittar på dem med kikare. I lagunen i öster är många svanar. Inte mycket människor. Revet är bredare än vad det varit vid de andra besöken. En timmes promenad ut till den sydligaste delen. Längst ut har någon landat med en segelbåt. Intill är något som kan vara ett gammalt vrak. Fler besökare strövar runt, sitter ner och har fika. Vi gör likadant. Framför oss dyker sälar upp. Vandrar åter. Solen glittrar i havet.

Några dagar senare står det i tidningen att en sälkoloni har lagt sig längst ut på revet och inte låtit sig störas av människor. En bekant som för första gången besökte Måkläppen fick uppleva det. Man blir avundsjuk.

6 january 2015
Bättre väder än vid förra besöket. Parkeringen vid golfbanan är nästan full. Det blåser ordentligt. Några grader över noll. Solen tittar nästan fram. Ut på Måkläppen är det lämmeltåg. Först norrut förbi golfbanan och fyren. Sedan ut på stranden och söderut. Det är högvatten. Vågorna äter på revet. Hittar ingen bärnsten. Ute i vattnet tittar sälar nyfiket på strömmen av människor. Vattnet bryter på sina ställen över sandreveln. Längst ut ligger nästan allt under vatten. Några sandbankar sticker upp. Inga sälar ligger därute. Vandrar tillbaka. En död säl ligger i vattenbrynet. Delar av ett vrak har blottats i sanden. Tar lunch i en grop i gräset där revet blir brett. I lä för vinden. Andra besökare passerar förbi. Skymmer. Hemfärd.

23 november 2014
Parkerar vid Falsterbo golfbana. "Hur kommer man ut på Måkläppen?" frågar jag ett sällskap. "Gå förbi fyren, gå en bit till, sedan kan man gå ut på revet som sträcker sig söderut". Det blåser och regnar, det är några fler som trotsar vädret för en utflykt på Måkläppen. En skylt upplyser om att det är tillträde förbjudet 1/2 - 31/10, hundar är inte tillåtna någon gång under året.

Rotar runt i tången och letar efter bärnsten. Redan första tillåtna natten till den 1/11 var det många som var ute. Hittar en relativt stor bärnsten. Ganska jobbig vandring i motvind, regn och lös sand. Till en början är det en strandäng i öster, sedan smalnar det till en sandrevel. Reveln är som smalast tio meter. Måkläppen är i ständig förändring, man har inte alltid kunnat gå torrskodd ut på den. Ute i havet sticker några sälar upp sina huvud. Efter någon kilometers och timmars vandring kommer vi till den yttersta spetsen där revet böjer in mot land igen. Här måste det vara mer permanent land eftersom växtligheten har fått fäste på ett större öliknande område. Kanske man kan gå tillbaka på den men risken är för stor att det är en återvändsgränd. Det börjar skymma. Går tillbaka samma väg. Något som liknar vrakrest sticker upp ur sanden. Vinden i ryggen och regnet har upphört.

Karta