22 mars 2015
I kalkstenen lär det kanske finns upp till tio meter
långa fossil av ordoceratiter, en bläckfisk som levde
under Ordovicium för cirka 450 miljoner år sedan.
Då var havet 30-40 meter djupt här. Har ingen
förväntan av att hitta ett sådant fossil när vi
går ur bilen på parkering till Listarumsåsens
naturreservat utmed vägen mellan Smedstorp och Sankt Olof.
Följer Gårdlösaleden österut. En stätta
leder in i en hage. Mellan två stengärden in i skogen.
Mycket vårlök som är på väg att slå
ut. Där ligger ruinen av en kalkugn. På den växer
blåsippor, de är inte riktigt utslagna än. På
bro övern en å, förbi en rastplats och på en
åsrygg ovanför en damm. Kommer ut på en
gräsväg, efter en kort sträcka är en stätta
in i en hage. En skylt upplyser om att därinne är ett
nerlagt kalkstensbrott. Kalkstenen bröts och forslades till
Ignaberga för att bli cement.
Ett stort brott och ett litet mindre. Tar lunch vid det mindre. I
det stora brottet stupar det brant. Letar efter fossil i bland
stenarna på en avsats. På ena sidan kan man med lite
besvär ta sig ner. Kasar bland lösa stenar. Letar efter
fossil i dem. Hittar inget. Det är vackert där nere. I den
östra delen är en nerskuren gång med rester av en
smalspårig järnväg där stenen transporterades
ut. Går upp och fortsätter gräsvägen
söderut till ett mindre stenbrott, Kalvahagens stenbrott.
Inte så mycket, några högar, en vattensamling och
en vägg. Går tillbaka till stora stenbrottet för att
hitta till ett annat kalkstensbrott, följer resterna av den
smalspåriga järnvägen österut. Rälsen
ligger kvar. Tvärstopp vid ett hus. Vill inte korsa tomten,
går tillbaka, korsar en hage, kliver över ett
stängsel ut på ett fält. Genar över fältet
fram till dammarna norr om huset. Dammarna är rester av ett
kalkstensbrott. Stenskärvor täcker stränderna. Letar
åter efter fossil, vänder och vrider på
stenbitarna. Kanske? I vilket fall, tanken svindlar att det kan finnas
resterna av djur som levde i havet Här för 450 miljoner år
sedan. Går tillbaka, Kaffe vid kalkugnen.
Karta