22 september 2021: Banvallen Vitaby - Ravlundabron, 5 km
Parkerar vid Vitaby station. Går en liten runda i Vitaby. Finns ett hus som det står Järnvägshotellet. Ett stort öde torg, som sägs ha varit exercisområde. Följer banvallen till Vitaby kyrka. En liten perrrong. Har tur, vaktmästaren är där och öppnar kyrkan för oss. Fin kyrka. Vidare utmed banvallen. Passerar förbi fält, över små vägar. I öster skymtar havet bakom idisslande kor. Järnvägen är en museijärnväg, sleepers ligger vid sidan. Man renoverar nog lite under vintern. Kanske det inte är lämpligt att gå här. Mulet men efterhand klarnar det upp. När vi kommer fram till Ravlunda skiner solen. Går förbi bränneriet, tidigare spritbränneri och nu hotell, restaurang och konsthall. Vi gör ett besök i Ravlunda kyrka och Piratens grav. Intill järnvägen nära det som var Ravlundabrons stationshus är en gröning med bord där vi slår oss ner för fika. Sedan går vi banvallen tillbaka, en skylt säger att man inte får gå på banvallen eftersom man när som kan köra tåg här. Vi har inget val här, så tar oss vidare. På vägen innan Vitaby backar en militärbil. Underkörseln av järnvägen är för låg för den och den får backa en lång sträcka. I Vitaby kör vi till gatuköket och äter fish and chips. Ett gatuhak med OK mat.

20 februari 2020: Banvallen Gyllebosjön – St Olof, 8 km
Buss till Simrishamn. Går av bussen. Var är min mössa? Bussen kör. Har nog glömt den på bussen. Kall vind, behöver en mössa. Måste finnas en affär i Simrishamn. Hittar Simrishamns modehus vid Stortorget. ”Har ni en mössa till mig”. Köper en jag faller för direkt. Halva priset, behöver inte ens pruta. Rea. Märket Dahlin, får senare reda på att det är före detta fotbollsspelaren Martin Dahlins märke. Tar en enkel kaffe på cafe Stinsen på stationen i väntan på mitt sällskap och buss 574 klockan 10.45 till Gyllebo.

Därifrån kort landsvägspromenad till järnvägen och hållplats Gyllebosjö. Fäller ner semaforen för att tåget ska stanna. Det kommer inget tåg, trafiken lades ner för 50 år sedan (1972). Järnvägen Gärsnäs–S:t Olofs Järnväg var färdig 1901. Banan finns kvar eftersom det körs dressin och är museijärnväg. Fäller upp semaforen igen och börjar gå norrut mot Sankt Olof. På sommaren kan man cykla dressin. En hel del sleepers behöver bytas ut. Har gjorts förr, gamla ligger vid sidan om banvallen. Börjar i sol, moln närmar sig. Träd har ramlat över spåret. Balanserar på sleepers och planka över en bro. Vid korsningar måste man stanna och gå. Vi går redan. I en glänta står ett bord med bänkar som sett bättre dagar. Genom skog. Banvallen kantas av vackert gammalt stengärde. Ett ljud! Lägger örat mot spåret, inget tåg. Utmed järnvägen står gamla skyltar om lutning och kurvor. En telefonstolpe ligger ner utmed rälsen. Hagmarker kantar. Ett kärr med träd, så fint. På avstånd ligger hus och bondgårdar. På ett hus står ”Grönhult”. Har det varit en station? En vinbergssnäcka har inte orkat hela vägen. Fortsatt förbi hagmarker. Små granplantor har slagit rot på spåret. Inte bara vi som använder banvallen, en stavgående kvinna. Genom lummig skog. Var det här Mandelmanns hade picnic under dressincykling? Max hastighet 20 betyder nog skylten. Det börjar regna. På med regnställ. Spåret blir halt. Vi närmar oss Sankt Olof. Här slutar vår vandring och dressincykling. På sommaren går det museijärnväg med ånglok till Brösarp. Två och en halv timmes vandring, makligt tempo för man vill ju hinna se något.

Kvart i två. De sista två portionerna av vietnamesisk vegansoppa på Byvägen 35 blir våra. Mycket folk. Köper bröd Hinner med en runda i samhället i regn. Mitt sällskap har haft sommarhus här. Ska finnas ruinen av ett kapell 250 meter norr om kyrkan. Syns inget intressant. Fördriver tiden med kaffe och blåbärscheesecake på Byvägen 35. Tar fyrabussen till Simrishamn. Sedan buss till Lund.

Karta
GPS: WGS84 decimal (lat, lon) 55.597535, 14.211384