Mior
Resor

Mjörn 2005
Fotoalbum
Bildspel

Bilder>>
2005
Balders hage
Vandrarhemmet
Katten
Jonas Alströmer
Nolhaga slott
Badplatsen
Muséet
På Mjörn
Herbert
Vid Risön
Trädgårdsföreningen
Universeum

Mior - Resor - Mjörn 2005

Varför namnet Mior? Här ger jag en förklaring med en beskrivning av en resa jag gjorde till sjön Mjörn vid Alingsås. Om en afton på Mjörn med ångbåten Herbert.

16 augusti 2005: Resan dit, vandrarhemmet.
Det är många år sedan jag åkte tåg till Göteborg, det är som en ny upplevelse. Vi passerar skandalen genom Hallandsåsen, tågtunneln som fortfarande inte är färdig. Ännu kan man njuta av naturen uppe på åsen. Längre norrut går järnvägen utmed havet, Varbergs fästning ser än idag mäktig och skräckinjagande ut. I Göteborg byter jag till ett lokaltåg till Alingsås. Jag förs genom ett vackert landskap med skog och sjö. Efter en halvtimme dyker sjön Mjörn upp och vi är framme i Alingsås, som ligger vid Säveåns utlopp i Mjörn.

Jag går till turistbyrån invid rådhuset. Rådhuset är en vacker rosa träbyggnad vid torget där Jonas Alströmers byst vakar över torget. På turistbyrån blir jag trevligt bemött, jag får tips för en rundvandring i staden på egen hand. Alingsås är kaféernas stad, kvinnan visar mig på kartan var de finns. Det är ännu några timmar tills vandrarhemmer öppnar, så jag bestämmer mig för att besöka Balders hage, en diversebod med ett kafé. Jag köper kaffe och en Josefinkaka, och sätter mig i solskenet ute på gården. I butiken finns artiklar för hushållet, men det finns inget jag faller för.

Vandrarhemmet ligger på bekvämt gångavstånd från centrum, och är inhyst i en trevlig gul trävilla, Villa Plantaget. Värdinnan upplyser  mig om att Willys finns 300 meter bort. Efter att ha installerat mig går jag dit och handlar frukostmat för två dagar. Sedan måste jag ringa några samtal, det första går till min katts veterinär. Min katt har klåda en längre tid, jag får en tid för undersökning nästa tisdag. Katten är besvärlig mot veterinärer, ofta uppstår det blodvite, så hon måste sövas för en noggrann undersökning.  Det andra samtalet gäller anledningen till min resa, att i morgon kväll åka med ångbåten S/S Herbert på en tur på Mjörn. Jag har tidigare ringt för att få plats, och måste nu bekräfta att jag kommer.

Efter samtalen är jag hungrig, Frid och Fröjd på Färgaregaten låter intressant så jag går dit. Det  är en pub och restaurant, med  uteplats på en altan. Om man ser ut över räcket ser man ut över en parkeringsplats. Kanske inte så mysigt, men maten är god: laxfilé, sparris, och nypotatis. Jag återvänder till vandrarhemmet och John Blund.

17 augusti 2005: Rundvandring i Alingsås, bad i Mjörn, med S/S Herbert på Mjörn.
Vid frukosten håller en man på med att packa en frysväska med mat, han ska ha maten i bilen eftersom mat har blivit stulen under natten. Min enkla frukostmat ville tjuven inte ha. Jag virrar runt planlöst på staden under en timme. Museet är stängt förmiddagar, på torget är torghandeln i full gång. Jag går in på Ekstedts bageri, mitt andra kafé, för att dricka förmiddagskaffe. Jag sätter mig i trädgården inne på gården, där finns redan två "gubbar". Deras samtal hoppar hit och dit, IP-telefoni, Stefan Holm, garveritomten, skattepengar. Mina tankar är på vad jag ska göra, beslutet blir att via Nolhaga gå till Mjörn och ta ett lunchbad. Lunchsmörgåsar köper jag i bageriet.

Mittemot Nolhaga slott är en skogklädd höjd, Nolhaga Berg. Högst upp är en utsiktsplats. För att hitta upp genom skogen frågar jag en utmattad joggare om vägen. Jag får en trevlig skogspromenad innan jag hittar upp. Väl uppe skymtar jag Mjörn som ett smalt blått band i horisonten. Jag återvänder ner och vandrar i parken till Nolhaga slott. En vacker park utmed Säveån. I dess ände är en djurpark med bl.a. får, getter, fåglar, och grisar. Strax innan Mjörn är Tallhyddans minigolfbana, med vatten och bunkrar. Vid sjön är ett naturreservat med ett fågeltorn, som jag går upp i. En häger lyfter och flyger bort lågt över vattnet. På andra sidan Säveån är en badplats, dit kommer man på en gångbro.

Vid åkanten ligger båtar förtöjda. Sjön ligger inbjudande, jag ser fram emot kvällens båttur. Jag går ut på piren, längst ut är en liten fyr. Intill piren är badplatsen, vackert väder och varmt i vattnet inbjuder till ett bad. Det är långgrunt så jag får gå långt ut för att kunna doppa mig. Efter badet sitter jag i solskenet och äter min matsäck och ser ut över en nästan öde badstrand. Tillbaka går jag längs Lövkullevägen, som passerar Ångbåtsvavet där S/S Herbert ligger förtöjd. Därifrån är det tjugo minuters vandring genom villakvarter in till centrum.

Museet, som är inrymt i en lagerbyggnad från 1700-talet, är nu öppet. Där finns en rätt kul giftermålsutställning, med bilder och kläder från förr. Där finns också mycket om Jonas Alströmer. Jag lämnar musset och går till kafé Skänken, där äter jag en tidig middag, kassler med potatisgratäng. Gott men lite kryddstarkt för mig. Jag är den ende gästen där jag sitter på deras uteplats på gårdssidan. Miljön är som hämtat ur en buskisrevy. En kvinna, troligen värdinnan, konstaterar att fåglarna inte äter vitlök eller oliver. Jag tillägger att de äter majs. Hon måste vara infödd, hon har en utpräglad dialekt. Jag passerar Ekstedts bageri där jag köper leverpastejsmörgåsar för kvällen, gör också ett besök i hantverksbutiken Korpen utan att köpa något. Därefter en timmes vila på vandrarhemmet. Jag packar varmt och går till Herbert.

Jag är vid ångbåtsvarvet i god tid innan båten ska gå 19.00, och får min biljett för 100 kr. Vi är ca 20 passagerare när båten stävar nerför Säveån. Det har varit vackert väder hela dagen, men nu går solen i moln. Folk vinkar, visslan ljuder. Ute på sjön är det grått med en måttlig vind. Flera segelbåtar far förbi.  I sjön är det många skär och öar. Jag gör ett studiebesök i maskinrummet. Det tar 70 minuter ut till bryggan vid Risön. Risön är egen republik, med bland passagerarna är den nyutnämnda ambassadören i Karlskoga(?). Vi får en timmes fri vandring på ön, som till största delen är skogsklädd. Jag går uppför en kulle, det är inte mycket till utsikt men mellan träden skymtar sjön. Jag går ner igen och sätter mig på en enslig klippa vid stranden och äter mina smörgåsar. I skymningen gör jag en tur på stigarna inåt ön, som är för stor för att undersökas på en timme. I väntan på att vi ska återvända sitter jag och blickar ut över sjön. Plötsligt ringer min mobil. Det är en bekant som ringer och undrar var jag är. Jag försöker beskriva skymningen, ön, sjön, och Herbert som ligger vid bryggan. Känns märkligt att sitta här och prata i telefon. Mörkret lägger sig när vi stävar åter till Alingsås, det är verkligen "En afton på Mjörn". Det enda som saknas är en vacker solnedgång. När vi kommer till kajen kl. 22.00 är det helt mörkt. Det har varit en härlig tur. Jag går till "hemmet" och njuter av ett glas vin.

18 augusti 2005: Rosenträdgård och Universeum i Göteborg.
Farväl till rum 26 på vandrarhemmet i Alingsås, där jag sovit gott i två nätter. Mitt morgonkaffe tar jag på Café Viola, mitt tredje kafé i kaféernas srad. Jag beställer kaffe och wienerbröd. Flickan bakom disken tar mig för dansk: "Vi har tyvärr inte danska wienerbröd med chokolad på", jag som inte har en utpräglad skånsk dialekt och tycker dessutom inte om danska wienerbröd. En något mullig dam i en brokig klänning vill a cheesecake "Den ser utsökt ut, den tar jag. Där rök sundheten i dag". Viola är i ett blåmålat trähus, mittemot är ett modernt schabrak med butiker.

Tåget till Göteborg är fullt, jag får stå hela vägen, "I den nya tidtabellen har man tagit bort en vagn". Det ska väl sparas. På Göteborgs station lägger jag in mitt bagage i ett förvaringsskåp för 20 SEK och jag går ut på stan. Därute ser jag ingången till Trädgårdsföreningen, inträdet är 15 kronor och det är det värt. Den ekologiskt skötta rosenträdgården är fantastisk. Stenpartiet är inte heller så dumt. Det kostar tjugo kronor att komma in i Palmhuset, där det finns palmer, vildbanan., gurkmeja, och en mycket annat intressant. I Rosenkaféet äter jag lunch, en god kycklingpaj. Rosenkaféet är inrymt i en renoverad 1800-talsbyggnad. En bekant har berättat att han var här på en fantastisk konsert med Bob Dylan, en tid efter brann det. I uteserveringen kan man njuta av rosariet.

Belåten tar jag spårvagn 14 till Korsvägen. Det är där Universeum ligger. Först tittar jag in shoppen, det är mest tingel tangel. Stenar, hajtänder, fossiler och mycket för barn. Jag lämnar shoppen och betalar inträdet (135 kronor), och tar hissbanan upp till toppen till "Vattnets väg". Efter hissen passerar man ett draperi, och möts av mörker och blixt och dunder, sedan kommer man ut i ljuset vid en fjällbäck. Smält- och regnvattnets samlingplats. Jag drömmer mig bort till fjällen, egentligen skulle jag ha varit på fjällvandring. En bristning i ett muskelfäste och efterföljande inflammation tvingade mig att ställa in årets fjällvandring. Vattnet porlar ner till en fjällsjö, på vägen finns akvarier med de fiskar man kan träffa på i det vilda. Så fortsätter det nerför i åar, sjöar, floder, hav, och till de stora oceanerna. Fiskarna avlöser varandra, en stör där, en zebrahaj där. I en bassäng simmar en rocka, den kommer fram och vill bli klappad. Den känns knottrig. Hoppas den har större utrymme när den inte uppträder. Till sist hamnar man i den stora fuktiga regnskogen. Här lever allt fritt. En underbart vacker blå fjäril flyger förbi, liksom färggranna fåglar. På trägångar går man nerför en "kulle". Det dryper av fukt.


Jag träder åter ut i den svenska verkligheten, som i det här fallet blir en kopp kaffe och en korv ute på utsikten. Man ser inte mycket av någon utsikt, och korven är inte god. Kaffet rinner rakt igenom, och det tvingar mig till ett besök på toaletten. Urinen som man producerar separeras och används till att göda vatten i en algodling,  algerna blir föda till vattenloppar, som äts av tropiska fiskar, som i sin tur blir mat till andra fiskar. Jag donerar mitt bidrag. I gallerian är det en bra utställning om vår matproduktion och dess miljöpåverkan. Det finns även rum om mikro- och makrokosmos och en expirementhall, som fysiker ger de mig inte mycket. Hjärtat som pump imponerar dock, det ska man vara rädd om. Efter hela denna resa längs vattenvägen är jag hungrig. Caféet lockar med  regnskogsburgare, en hamburgare med exotiska frukter, chilisås, salsa, och tortillachips. Mycket gott.

Det är dags att åka hem, mitt tåg går 19.40. Det enda nämnvärda på tågresan hem är att två lamphållare i vagnen skakar loss utanför Halmstad. Ett av dem ramlar ner och landar på handen på en kvinna, det andra hängar och dinglar i två trådar. Jag, den otekniske, försöker få fast dem igen utan att lyckas. "Det händer ofta att de skakar loss här", upplyser konduktören. Det behövs antingen bättre fästen eller bättre spår. Handen klarar sig utan skador.