Billebjer
är ett litet naturreservat öster om Lund som mest besöks för sitt bad i gammalt stenbrott och sin utsikt från en klippa.

15 mars 2015
För några år sedan provade jag att gå en stig upp för Billebjers branta sida. Vågade inte sista biten, hade ont och det var halt på stenarna. Gör ett nytt försök idag, lite trött som då men formen är god. Upp till klippan är det inga problem. Sedan enkel klättring, hivar mig upp till en högra avsats och jag är uppe. Det var enkelt. Utsikten är som vanligt fin. Mitt sällskap tycker jag skulle klättrat på riktigt. Vill du bli av med mig? Fortsätter med att gå runt det vattenfyllda stenbrottet. Vädret lockar inte till bad. Blåmes och talgoxe far våryra runt.

13 januari 2013: Dåligt med sömn. Jag ställer in ett besök hos en bekant på Söderslätt och sover en stund till. Piggare och det blir en kort tur med bilen till Billebjer. Sällan jag är där på vintern. Parkeringen är halvfull när jag kommer. Det snöar lätt, klipporna vid det vattenfyllda stenbrottet bryter i vitt. Isen har ännu inte hunnit lägga sig över hela vattenytan. Fortsätter upp på bergknallen i söder. Andra är på väg ner. Ett par och står och pratar på högsta punkten, barn leker med påkar. Jag går försiktigt fram till kanten. Utsikten försvinner gradvis i den lätta snöyran. Klipporna är hala, lätt pudrade av snö.

Jag går ner på östra slänten, genom en vinkelgenomgång och sedan västerut i sänkan under klipporna. På ett ställe kan man med lite lätt klättring ta sig upp på berget. Provar, det är halt jag är lite stel av kylan, greppet på skorna är inte det bästa. Vågar mig inte hela vägen, går ner igen när jag nästan är uppe.

Söderut ligger åkergrödor och väntar på våren. Fortsätter på stigen genom skogen. Lämnar den för att gå ner till en mindre damm, den brukar döljas av grönska på sommaren. Från dammen genom buskaget till stenbrottet, där en familj grillar korv. Rundar stenbrottet på knögglig stig. Nu när träden är avlövade skyms inte sikten. Det är en kort runda, jag är snart tillbaka vid klippan där jag började. Det är bara min bil kvar på parkeringen. Den nedåtgående solen färgar horisonten.

12/6 2010: Parkerar på Skryllegårdens parkering. Börjar med att följa hundspåret. Boskap betar i hagarna. In på stig i skog, en hundslinga med olika stationer. Joggare använder den också, men inte stationerna. Följer sedan grusvägen mot Billebjer. Går in i hagen nedanför klippbranten. Ett stort sällskap har utflykt i det gröna och röda, tjärblomster är i full blom. Går nedanför branten till hagens slut med en vinkelgenomgå, där jag tar stigen upp på klippan. Härifrån är en storslagen utsikt. Nedanför klippan ger sig sällskapet av, de ser små ut. Jag tar mig en paus tillsammans med utsikten. Tar sedan stigen västerut, förbi en sten som berättar att 1921 skänktes berget till Naturskyddsföreningen. Kommer ut på större stig till stenbrottet. Runt det vattenfyllda före detta stenbrottet är det lummigt och branta klippkanter. Vid stenbrottet finns en enkel badplats. Tar besvärlig stig utmed vattenkanten, finns bättre stig längre bort. Passerar en vacker ormbunke. Kommer fram till klippan i östra delen. Här finns en parkering som de flesta besökarna använder, finns även en toalett. Inom reservatet finns också öppna betesmarker. Går tillbaka till Skrylle utmed Rögle dammar, några provar fiskelyckan. På skogsväg kantad med blommande gåsört och rödblära. In på stig, på bro över bäck i vilken träden speglas. Rundan på åtta kilometer är fullbordad.

Karta