Popular Brownie var mina föräldrars kamera, från början av 1940-talet. De allra flesta bilderna i familjealbumen är tagna med den. Även om den är gammal är den utan samlarvärde, de gjordes i många exemplar och det finns för många kvar. Såg någonstans någon som ville sälja en för 10 kronor. CLACK och ISO-RAPID använde jag i min ungdom, men vi tog inte så mycket bilder under den tiden.

Min första egna kamera var Konica C35, en 38mm f2.8 lins, manuell avståndsinställning från 1 meter. Köpt 1975. Med den tog jag bilder fram till dess jag köpte OM40an 1985. 1983 fick jag en flickvän som var fotointresserad. Jag får erkänna att hon har bättre bildseende än jag. Hon fick mig bli intresserad och köpa Olympos OM40. Den bästa kameran jag har, med vad jag tycker en utmärkt Carl Zeiss 35-70 zoom. Den har använts för färg, dia, och svartvitt. Jag visste inget om foto, så jag fick gå en kurs med mörkrumsarbete. Vi skaffade oss ett mörkrum för att kopiera svartvitt, en hobby som fanns i tio år. Vi var på en fotomässa i Nybro, och köpte då en Durst M 370 BW med ett Nikon EL-Nikkor 50 mm f/2.8 objektiv. OM40 saknar autofokus, därför skaffade jag Canon 1000FN, den har sedan konkurrerat med OM40. Mina kompaktkameror (Minolta AF-TELE och My2 zoom80) har jag köpt för att kunna ta färg, dia, och svartvitt samtidigt. Ofta hade jag två kameror med mig, en system och en kompakt. Tyvärr dog Minoltan vid ett för närgånget besök på klipporna vid Miellätno under en fjällvandring i Padjelanta. Vilka bilder som är tagna med vilken kamera kommer jag inte ihåg. Bilder tagna 2008 och framåt är digitala, men de analoga kan nog återuppstå. Ja, jag gav upp för teknikens förändringar. Annars har jag nog av teknik på jobbet, hemma är jag rätt teknikfientlig. Det finns ingen TV, radion är från 1979, musikmaskinen från omkring 1990, datorn från 2002, laptop fick jag av en bekant när han bytte till ny 2006, och då var den tre år gammal. Riktiga tröskverk idag. Mobiltelefonen är av modell äldre och bara bra på att ringa med. Varför byta när det fungerar till vad man behöver. Jag har heller inga attiraljer till kamerorna, bara hus och objektiv. Ett gammalt och numera trasigt stativ från 1985 har jag också.

Inför fjällvandringen 2009 köpte jag en lättare enkel digital kompaktkamera. Behövde reducera vikten och ville en billig kamera som man inte behövde vara så rädd om. Valde Canon Powershot A1100IS, relativt billig, har sökare, och använder AA-batterier. Fördelen med AA-batterier är att man kan köpa dem om de laddningsbara tar slut på resan, och man inte har batteriladdaren med.

Bilderna är dokumentära, finns små ambitioner att göra dem konstnärliga. Jag vill avbilda så som JAG (inte andra) ser det med ögat. Konstiga filter, oskärpor, tider, annat som ögat inte kan se passar inte in. Givetvis ser kameran ändå annorlunda och kopieringen är alltid ett problem. Jag har aldrig försökt vänta in rätt tidpunkt, väder, ljus eller annat. Jag har inte ro till sådant, det blir som det är när jag råkar vara där och med mitt begränsade bildseende. Inte mycket planeras, det är jag dålig på. Ofta fick flickvännen planera utflykter, till slut törnade hon så det tog slut. Men hon stod ut med mig många år. När jag fick planera utflykter själv då blev det: jaha vart ska man idag? Fjällturerna är förstås bättre planerade, dvs vi åker dit då och därifrån då.

Bilderna som jag lagt ut är fram till ca 2002 inskannade med Agfa SnapScan 600 från papperskopia eller dia och i två format: stort format ca 600x400 och litet format ca 190x130 pixels. På den tiden hade inte många bredband privat, utan långsamma telefonmodem (jag hade 9600 baud). Det var ett brott att ha stora bilder som tog lång tid att ladda ner. Av slentrian har jag behållt formaten även när nätet blivit snabbare. Efter ca 2002 har jag en EPSON Perfection 1650 skanner. Vid skanningen har jag försökt få med så mycket som möjligt av bilden, men något hamnar alltid utanför. Det enda som gjorts är att ändra på ljuset så det är mer rätt, och skärpa dem. Detsamma gäller digitala bilder, fast där är inget bortskuret alls.

Färgfilmen jag använt mest är Kodak Gold 100,200,400 eftersom jag tyckte den gav bäst färgåtergivning. När Fujis Superia kom gick jag över till den av samma anledning. Dia är Kodachrome och Fujichrome. Svartvitt har det varit Kodaks TMAX 100 och 400. Till svartvita kopiar har jag använt Ilfords mulitgrade papper, framförallt pärllyster. Jag har inte experimenterat med olika varianter, om jag varit nöjd med en produkt har jag fortsatt använda den.

Inskannade bilder sparas på CD/DVD, i början som photoshops eget format, numera som tiff bilder. Digitala bilder tas som RAW format, som jag omvandlar till tiff. För att få mindre tiff filer så gör jag dem i en mindre storlek än kamerans. Tiff bilderna använder jag sedan för att göra bilderna för mina websidor. Både RAW och tiff sparas på DVD. Dels på Verbatim DVD-R Archival Grade (som jag hoppas är som det sägs "arkivbeständig") och också en kopia på Verbatim DVD-R Advanced AZO+. Givetvis också på en hårddisk. Bildbehandlingsprogrammen är en gammal version av Photoshop under Windows, men även gimp under linux används ibland.